måndag, februari 23

Ibland blir det ju bara helt otroligt fel

Det här inlägget kanske är lite sent påtänkt, men jag känner ändå att det är något jag behöver ta tag i.
Den 19:e november 2008 skrev jag ett inlägg om hur mycket jag störde mig på imagemänniskor, speciellt sådana som var wannabe-bisexuella (ett fenomen som jag har döpt till wannaBisexuell). Detta inlägg har misstolkats in till det oändliga. Jag har fått intrycket av att folk har trott att jag är HBT-fobiker, überstraight eller bara dum i huvudet. Eftersom jag är ingetdera vill jag att ni alla ska få lite klarhet över vad jag egentligen menade med inlägget. För allas skull.

1. Jag har inga problem what so ever med homo- bi- trans- kalladetvadduvill-sexualitet. Dock tror jag själv på att man INTE blir kär i ett kön, utan snarare en personlighet. Självklart vet jag att man har uppfostrats till ett visst kön, och att det har präglat ens personlighet, men det skiter jag i. Jag tycker inte att kärlek ska ha några fysiska begränsningar eller barriärer som måste sprängas. Kärlek borde vara mer stämpelfritt och inte "du är bög", "du är lebb" eller "oj vad straight du är". Kärlek som kärlek, det är lika fint ändå.
2. Det är inte bisexualitet i sig som jag stör mig på, jag stör mig på att människor får för sig att vara bisexuella för att verka häftiga. På samma sätt som jag stör mig på alla människor som gör andra saker bara för att verka "inne". Lägg märke till betoningen: jag stör mig inte på bisexualitet, utan wannabisexualitet. Stor skillnad.
3. Om det nu finns någon som har stämplat sig själv som bisexuell och tog illa upp av mitt inlägg så vill jag säga: läs det som står ovan. Om du fortfarande känner dig träffad så, tyvärr, då är du kanske wannabisexuell och isåfall tycker jag att du är störig. Lev med det.

1 kommentar:

COSETTE sa...

Men gud, trodde inte ens att det där gick att misstolka. För övrigt är det galet många wannabisexuella säger jag, förstår din irritation.