måndag, mars 9

Jag, en miljökämpe?

Det började så smått med scouterna under mina unga år. Där fick jag knyta knopar, dricka varm saft, grilla pinnbröd och lära mig att både ta hand om skogen och mig själv ifall jag skulle gå vilse.
Sedan blev jag marinbiolog och då åkte vadarbyxorna på. Nu kan jag rabbla alger i sömmen och jag kan skilja på plattmaskar, rundmaskar, slemmaskar och havsborstmaskar. Idag ska jag fylla i en talong som gör mig medlem i Fältbiologerna, och senast för ett par minuter sedan klickade jag för skogen. För att toppa det hela är jag även medlem i Grön Ungdom och kött har jag slutat att äta för snart ett årsedan.
Jag har på känn att jag en dag kommer att vakna, se mig i spegeln och se en tvättäkta miljökämpe med slittåliga arbetsbyxor, kottar i håret och mossa i sinnet. Kanske blir jag en sådan som står och skramlar ihop pengar till urskogen i fågelholkar och tycker att det är lajbans. Kanske är detta universum som visar tecken på att det är mitt kall, det är dags att bli en hjälte. Jag har klickat för skogen, och nu är jag redo.

2 kommentarer:

DIN VÄN MARAJA sa...

Haha! Ja, då blir du åtminstone en miljökämpe som formulerar sig lika bra som jag är klantig. (Alltså VÄLDIGT bra).

Ditt toapapper efter kaffet sa...

En gång var du ute och red, men plötsligt stannade du hästen, lyfte din ena arm och pekade, skrek jätteglatt "titta, en ormvråk!"

Sedan dess lägger jag huvudet på sned varje gång jag ser en fågel flyga, jag kommer aldrig lära mig se skillnad på en skata och en blåmes... Suck.

(Kanske inte ordagrant, blåmesar är små och har blåa munkfrisyrer medan duvor är stora, men du förstår symbiosen)