måndag, maj 25

Ensemble, ce n'est pas tout

Jag har ofta fått ett intryck av att det finns vissa saker som väldigt många tycker är väldigt jobbigt. Tre saker som människor brukar tycka är särdeles jobbigt är mörker, tystnad och ensamhet. Folk försöker ljusa upp mörkret, slå ihjäl tystnaden och kväva ensamheten.

Jag har alltid varit lite av ett annorlunda barn. Jag kände aldrig någon rädsla för monstren under sängen. Faktum är att jag ibland hade lust att krypa ner där under sängen med dem. Jag fick även ofta följa mina stackars rädda vänner hem som inte vågade gå förbi tuffa moppegängen. Istället för att retas så höll jag dem i handen och gick förbi de stora stygga barnen, samtidigt som jag bredvid mig hörde mina vänners puls som galopperade som en löparhäst.
Jag tyckte mest synd om dem för att de inte kunde uppskatta nätterna på samma sätt som jag gör. Nätterna är min fristad. När det är helt tyst överallt och jag kan gå omkring på gatorna och låtsas att jag är helt ensam i hela världen. Det är så fantastiskt skönt, för det känns som att mina tankar får plats när gatorna är tomma. Det går att andas på riktigt när luften inte är full av oväsen.


Många människor spenderar sina liv springandes ifrån nätterna, som skrämmer dem med sin tystnad och ensamhet. Men jag tycker att nätterna är missförstådda. De jagar dig inte, de vill att du ska springa med dem, i ljummen luft över ännu varma asfaltsvägar.

1 kommentar:

Cosette sa...

Det där var så fint att jag läste om det mer än en gång.