fredag, november 20

Holy crackers!

Jag sitter och äter bokstavskex. Bokstavskex är underbara. De förenar nämligen två faiblesser hos mig: kex och nördighet. Jag är nämligen en jävel på alfapet, sålunda behöver man inte vara Newton för att inse att bokstavskex är det optimala att tugga på om man råkar gå i mina skor.
När jag sitter här och gnager förstrött på några mjuka vokaler så kommer jag att tänka på en mycket psykande incident som inträffade under mitt första år i gymnasiet. Naturligtvis involverar det bokstavskex.

Det var höst och jag läste då kursen biologi A. Vi hade fått i uppgift av vår lärare att skriva ett arbete om ett djur med ett speciellt beteende. Jag vet inte varför, men jag valde göken och dess härligt white trash:iga sätt att skoningslöst roffa åt sig och sålunda vinna snyltningsmästerskapet. Då hade jag inte internet (jag misstänker att antalet delfiner min roomie hade i besittning helt enkelt rubbade all form av balans som universum har uppbringat, och sålunda gjordes nålsurfning på andras nätverk till en omöjlighet) så jag satt hemma hos Angelica och skrev arbetet, samt, som ni kanske har förstått, åt bokstavskex.
Jag minns att jag satt framför datorn och skrev, att hon bad att få smaka en två-tre stycken kex av mig. Så jag stoppade ner handen i asken, med ögonen fortfarande fokuserade på skärmen. Först tog jag upp en, la den på bordet framför henne, sedan en till, och sedan det tredje kexet. När jag tittar på bordet ser jag att de tre kexen i rad nu bildar ordet "GÖK".

Det blev tyst i lägenheten. Psyk-nivåerna var nästan skadliga på våra unga och fragila hjärnor. Det var ett äkta destiny-ögonblick.

3 kommentarer:

Cosette sa...

Herre. Gud.

Mörja sa...

HAHAHA

Cocco sa...

Sånt händer mig hela tiden. Inte med bokstavskex dock.. :z