torsdag, november 26

Sa jag att himlen novemberglittrar? Jag menar ju novemberkissar

När jag går till skolan med kroppen lutandes ungefär 45 grader, i ett oändligt mörker, i halv storm med ett iskallt regn som piskar min sömniga kropp, det är då jag inte kan förstå folk som säger att hösten är deras favoritårstid.

Jag undrar: varför? I hela helvetet? Tycker ni om detta? För allt i världen, försök inte påstå att det är för att ni kan "ligga hemma i erat lagom uppvärmda hus där det bor vänliga små tomtar som bjuder er på glögg , inkurad i en filt som är vävd av lycka och enhörningshår och läsa nobelpristagares böcker samtidigt som ni hör regnet som steppar emot rutan", för det duger fanimig inte. No way José.

Det handlar inte om att gilla hösten. Faktum är att husets element troligen kommer att spela er ett par spratt eller två, och värmenivån kommer att ständigt växla emellan Bahamas och Sibirien. Ni har inga tomtar hemma, annat än dem på loftet som verkar ha fastetid eftersom de livnär sig på vettiga tankar. Regnet har övergått från steppdans till fullbordad moshpit, filtarna är täckta av katthår och det "litterära" intaget består av facebook-quiz och någon som bloggar om "vippiga kjolar" (läs: urinvägsinfektion) och "härliga TP-kvällar" (läs: svininfluensan).
Det handlar om att gilla en ursäkt till att ligga hemma med all form av produktivitet avstannad, utan att behöva få dåligt samvete för att man missar något eftersom alla ligger i samma form av dvala som inträffar av för hög, för tidig och för intensiv glöggkonsumtion.

2 kommentarer:

Cosette sa...

Dock låter inte en TP-kväll med tomtarna helt fel.

Cocco sa...

Du har så förbannat rätt. Det är ingen mening jag någonsin säger någonting mer för allt jag säger kan du säga bättre. På riktigt kvinna jag älskar hur du beskriver och liknar åhh.