torsdag, juli 8

tiga är guld: episod II

Jag har tidigare nämnt att jag ibland har en viss tendens till tourettes. Jag kan berätta om en gång då jag var jävlariminlåda så nära att trampa i klaveret. Det kan vara värt att nämna att jag har en viss förkärlek för ordet "ful". Dock använder jag den inte, likt många andra, som en synonym till ordet "oattraktiv". Istället använder jag det mer, jämt? Om någon berättar en dålig historia säger jag "Du är så ful". Ifall någon har tagit den sista osten utan att köpa ny säger jag "Vad ful du är". Ifall någon gör något fånigt så säger jag fult istället.
Åter till anekdoten: jag gick andra året på gymnasiet och denna dag skulle treorna ha bal. Jag stöter på en bekant som har en tatuering. Jag lovar och svär på guds heliga mormor, gestapo och alla David Lynchtomtarna i tvättstugan att jag trodde att det var en sådan där fin plastig tatuering från när man var liten. Ni vet, när man skulle blöta ned dem och gnugga fast dem på huden? Så jag pekar på den och tack och lov hinner jag inte säga något innan hon säger något i stil med "visst är den cool, gjorde den för några dagar sedan". För de orden som låg på min tunga var "haha vad fult". Dessa ord svalde jag snabbt som katten och fick, igen för miljonte gången, bekräftat att tiga faktiskt är guld.

Inga kommentarer: