onsdag, juni 15

ett minne

Vi var på väg hem till hennes pojkväns lägenhet efter en minst sagt blöt utekväll. Vi raglar hem längs avenyn med gatlyktorna som enda ledstjärnor och mina klackar är alldeles för höga. I närheten av korsningen till Valand står ett gäng gatumusikanter helt ensamma och spelar balkanmusik som får det att svänga till ända in i våra av alkohol bedövade synapser. Man bara måste stanna och dansa när klockan är tre i vägskälet mellan fredagsnatt och lördagsmorgon. Från början är det bara vi tre som dansar; jag, kompisen och hennes pojkvän. Snart blir vi dock flera som inte lyckas ramla förbi trumpeten som får benen att dansa. Till slut är vi en hel folksamling och en man som jag vill minnas såg ut att vara lite över 20 bjuder upp mig och vi dansar runt, jag minns inte hur länge. Han håller om mig i tangofatting, böjer mig ned baklänges (ni vet sådär filmiskt att det nästan bara är klyschigt) och kysser mig. Sedan ramlar jag och min kompis hem till hennes boyfriend, jag sover i hennes soffa.
Morgonen efter sticker solen i ögonen på oss när vi dricker kaffe ur My Little Pony-muggar på balkongen.


Jag har än idag inte en aning om vad han hette. Kanske sa han det aldrig.
Spelar faktiskt ingen roll.

Inga kommentarer: